tisdag, februari 07, 2006

Mission impossible

Läste senaste Offside (någon mer än jag som tycker att kvaliteten har försämrats den senaste tiden i innehåll, kommersiella krafterna för starka?) häromdagen. I reportaget om Cristiano Lucarelli – vars underlag samlades ihop under mötet mellan Livorno och Lazio – blev det mycket politik, kommunism och fascism. Och Lazio.

Tanken har slagit mig flera gånger de senaste månaderna – är det möjligt att nämna fascism och rasism utan att nämna Lazio?
Hur man än vrider och vänder på det är det alltid gli ultras som man förknippar med supporterskap oavsett om man är en vanlig människa eller journalist. Är det AIK, så är det Black Army. Är det IFK Norrköping, så är det Peking Fanz.
Och är det Lazio, så är det IRR.
Det spelar ingen roll om dessa är riktiga ultras eller den stora folkliga supportergruppen. Det är ändå dem man främst förknippar som ett lags fanskara. Samtidigt är IRR inte bara ett Curva Nord som sjunger majestätiska läktarsånger för att lyfta fram sitt lag. IRR är också Yuri och Fabrizio – och fascism.
Och om IRR är fascistiskt, så är Laziosupportrar fascistiska.

Offside skrev i ingressen till reportaget om Lazios fascistiska bortafölje och senare i texten om att IRR är en av de mest högerextrema supportergrupperna i Italien. Många laziali tycker säkerligen att det är en orättvis bild som förmedlas, men det är det inte. Veronafansen sägs vara de mest högerextrema, men - vafan - hur många är dem gentemot det stora och mäktiga IRR samt de kids i kurvan som hänger på alla läktarsånger utan att ha en aning om vad de egentligen sjunger. Inters hardcoregrupper buade ut Zorro, men vad är det gentemot de pundhuvuden i Lazios kurva som för några år sedan visade upp den ökända banderollen om judesupportrarna och negerlaget?

Dessutom talades det om en studie som hade gjorts om klubbars relationer med extremistfansen - Lazio låg i topp. Detta beror givetvis inte på att Lotito skulle vara fascist, utan på de speciella omständigheter som Lazio har dragits med i flera år. Vädjan om IRR:s hjälp för att protestera mot klubbens konkurshot, IRR:s utpressning av den förra Lazioledningen angående bland annat biljetter. Men framförallt hur ett sviktande Lazio inte klarade av att ge den trygghet som supportrarna behövde, vilket gjorde att IRR klev fram och ställde sig på supportrarnas sida.
Om man tänker efter är IRR lite som palestinska Hamas. En organisation som ingen egentligen gillar för man vet hur mycket smuts som finns där, men i brist på alternativ så finns det för många ingen annan utväg.
Men man kan ju inte kräva att alla journalister som behandlar ämnet Lazio ska bifoga en tjugo sidor tjock skrift med de komplexa följderna av den cragnottianska eran för att folk ska kunna förstå varför Lazio är fascistlaget och varför studier kopplar IRR så hårt till S.S. Lazio.

Jag tyckte att journalisten som skrev reportaget inte smutskastade Lazio i sin text (Olof Peronius är en av mina favaritskribenter i Offside). Men att vissa läsare kommer att uppfatta bilden av Lazio som fascistisk på grund av reportaget kan inte journalisten rå på - trots att han inte hade en Sportbladet-tanke bakom det hela. För inte går det att bifoga den där tjugo sidor tjocka skriften, och inte heller går det att nämna Lazio utan att nämna IRR och fascism – skilda ting till trots.

Tyvärr.

2 Kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Kan inte hålla med om att Offside blivit sämre.
Resten av inlägget håller jag dock med om. Jävligt bra skrivet.
Tackar.

12 februari 2006 kl. 00:23  
Blogger Caravaggio sa...

Så den största organiserad supportergruppen för en klubb stoltserar med banderoller som Roma è fascista och saluti romani (vilket väl t o m fanns på bild i tidningen) är det nog svårt att komma ifrån fasciststämpeln.

Jag tyckte för övrigt att det var ett bra reportage. Cristiano Lucarelli är spännande.

Även jag tyckte att kvalitén på Offside var bättre när den var en indietidning. Fast jag har nog ändrat mig. Reportagen håller samma klass även om de riktiga godbitarna finns bland numrena i pocket-form. Jag är inte mycket för allt plotter i den, men Rydström är skön att läsa.

Jaja. Tre poäng borta mot Viola är det för mycket att hoppas på månde? Förmodligen. Jag är nöjd för en. Eller jag är nöjd med noll om det blir seger mot Roma.

19 februari 2006 kl. 11:46  

Skicka en kommentar

<< Home