Carraro och Chinaglia.

Franco Carraro, en av den italienska fotbollens högsta höns, avgår som ordförande för FIGC. Det går inte att tyda det på annat sätt än att saker börjar hända. Efter Italiens dråpliga EM-insats senast uttryckte han sig väldigt infantilt och obegåvat; sådär som bara de som har förstört il calcio kan uttrycka sig.
Utredningen om hur det ligger till med hela den här Moggi-affären kommer snart att gå på högvarv, och förhoppningsvis kommer hela sanningen att komma fram.
Förhoppningsvis kommer alla huvuden som förtjänar rullas, att rulla.
Förhoppningsvis kan il calcio få börja om på nytt, med en rättvis grund för alla.

En annan sak värd att ta upp är det här med Chinaglia. Eller: egentligen inte.
För det verkar alltmer stå klart att det var en bluff.
För egentligen är det ganska självklart. En seriös intressent skulle inte ha ett sådant stort behov att vara diskret. Därtill skulle en seriös intressent skött det hela sakligt och professionellt.
Kort sagt - så som saker har fortgått, så gör man inte affärer.
Och jag tycker faktiskt att det är lite svagt av Chinaglia. För om det är på det viset som Lerneby antydde på Lazios SF-forum, att Giorgione inte helt säkert visste vem intresenten var, är det definitivt en dolk i ryggen på alla laziali. Han visste att Laziosupportrarna inte skulle uppskatta ännu en besvikelse. Och eftersom han inte hade nåt bekräftat, hur kunde han då ta risken att kunna göra oss besvikna?
Tänkte han inte över huvud taget?
Än är väl inte det sista ordet sagt, men när det utvecklar sig på det här sättet brukar det hela oftast tystas ner ganska snabbt.
Så bli inte förvånade om så är fallet även denna gång.