Efter påsk. Det är nu.

Dags för Giorgio Chinaglia att träda fram ånyo - den här gången för att presentera intressenten. De senaste rapporterna säger att han kommer tillbaka till Rom på fredag. Och då är det inte ens säkert att vi får reda på intressentens namn.
Jaha.
Inte för att det var särskilt svårt att räkna ut, men ändå.
Men på tal om ägare och sånt. Ricucci, en av de stora aktieägarna under Longos och Masonis vanstyre, har gripits. Och med tanke på hur mycket fuffens som föregick under den tiden lär gripandet säkerligen vara rättfärdigat.
Jag minns att Sergio Cragnotti själv sade för inte alltför länge sen att han inte lämnade klubben med så stora skulder som det uppdagades efter en tid med den alltid lika - med facit i hand - hånleende Longo som president. Så även om jag har svårt för att blint lita på Cragnottis ord är jag starkt övertygad om att Longo med sitt manskap på något sätt bidrog till att de röda siffrorna blev allt rödare.
Claudio Lotito har det sagts mycket om, men med honom presenterar vi positiva siffror. Skulderna kanske inte amorteras av med ljushastighet, med det går framåt. Sedan finns det andra aspekter som är väl värda att ta i beaktande, men det orkar jag inte tjafsa om nu.
Saken är i alla fall den att jag hellre har Claudio Lotito som president än Giorgio Chinaglia om det visar sig att det är skumma finansiärer som Långe John backas upp av.

I går gick jag in på svd.se där jag slökollade lite. En bit ner på sidan såg jag överraskande nog en bild på en person med en Laziokeps. Det var coolt. Tills jag i texten under såg att det handlade om brittiska högerextremister.
Inget fel gjort av SvD, men varför var den där jävla engelske ultranationalisten tvungen att ha på sig en Laziokeps. Lazio är fan ingen jävla knutpunkt för alla främlingsfientliga av västerländsk härkomst världen över.
Vafan tror dem.