När Playboy Jeans inte annat än kan vara nöjd med sin reklamplacering.

Det här är det nya Lazio. Det Lazio som inte är det bombastiska från förr, men som går ihop och inte skäms över att slåss från underläge. Ett Lazio som går lite uppochner, men som ändå lyckas skrapa ihop några ytterst oförglömliga minnen.
3-1-derbyt har ett syskon; 3-0-derbyt.
Hur Manfredini försökte gå solo.
Hur Cribari emellanåt vägrar ge upp sitt nonchalanta uppträdande.
Hur Rocchi fortsätter att slåss mot väderkvarnar, vecka in och vecka ut.
Hur Ledesma från ingenstans, mitt i all yra som rådde på mittfältet, dunkar in bollen i stort sett från stillastående med fel fot.
Hur Manzini i all spelmässig misär som rådde i den första halvleken ändå står rakryggat behärskat och lugnt vid bänken, full av Non Mollare Mai-utstrålning genom att – som alltid – bara stå där.
Hur det inte hjälpte för Totti att visa upp sitt sår på låret.
Hur Rocchi vid 3-0-målet stolt visade upp tre fingrar för Curva Nord.
Och Tommaso Maestrelli, så här firar vi trettioårsminnet!
Det här är det nya Lazio. Det Lazio som firar med fansen, spelare som värderar supportrarnas glädje lika mycket som deras egna glädje.
Denna vinst dedicerar jag till alla oss som fortsätter drömma drömmar.
Denna vinst dedicerar jag till alla oss som vägrar ge upp trots alla motgångar.
Denna vinst dedicerar jag till supportrar som Paolo Peroso, som viger hela sin fritid åt att göra Romvistelsen så exceptionell som möjligt för utländska Laziosupportrar som oss.
Det här är det nya Lazio. Det Lazio som befinner sig i skottgluggen mellan IRR och Lotito.
Denna vinst dedicerar jag därmed främst till laget.