Lazios nästa tränare.
Alla som ogillar David Beckham gillar Diego Simeone. Annars ljuger dem.
Och eftersom jag ogillar David Beckham – och alla andra spelare som blir fullständigt överhajpade utan att ha gjort något fantastiskt – gillar jag således El Cholo.
Att Massimo Moratti har ett dåligt sinne för fotbollsaffärer är vi nog samtliga fotbollsintresserade över hela världen enhälligt överens om. Och att Interpresidenten släppte Diego Simeone till Lazio är ett av de bästa exemplen på det.
En av de bästa spelarna på sin position i under de gyllene åren.
Diego Pablo (om vi ska vara petiga…) Simeone har jag många goda minnen av. Inte bara som en slitvarg på innermittfältet, utan också som målskytt. Jag tror att det var under hans sista säsong i Lazio, det var en del mål han gjorde då. Dessutom var det matchavgörande mål, många i slutminuterna.
Men som sagt, mest minns man honom för hans defensiva jobb, precis som alla andra jordfräsar. Under hösten 2001 skadade han sig, och kom inte tillbaka förrän mitten av våren det följande året. Han byttes in en bit in i andra halvlek mot Lecce. Publiken applåderade kopiöst. Trots att skälet som hade hållit honom borta från fotbollsplanen i ett halvår var ett brutet ben, tvekade han inte att glidtackla sig in mot bollen i en klunga av både Lazio- och Leccespelare i sin första duell.
Simeone tvekade aldrig. Och det var detta som jag beundrade hos honom: Beslutsamheten.
Efter en andra sejour i Atletico Madrid, där han rundade av sin karriär som fotbollsspelare, var det tränaryrket som väntade.
Licensen är avklarad, och i dagarna läste jag att argentinska Estudiantes är klubben som han härnäst ska tillämpa sin fotbollsfilosofi i.
Diego Simeone tog aldrig ett riktigt farväl till Lazio, för han lovade att komma tillbaka som tränare en vacker dag.
Och om karriären som tränare går bra, kanske det inte dröjer alltför länge innan våra vägar möts igen.
Vi är många som väntar.
Och eftersom jag ogillar David Beckham – och alla andra spelare som blir fullständigt överhajpade utan att ha gjort något fantastiskt – gillar jag således El Cholo.
Att Massimo Moratti har ett dåligt sinne för fotbollsaffärer är vi nog samtliga fotbollsintresserade över hela världen enhälligt överens om. Och att Interpresidenten släppte Diego Simeone till Lazio är ett av de bästa exemplen på det.
En av de bästa spelarna på sin position i under de gyllene åren.
Diego Pablo (om vi ska vara petiga…) Simeone har jag många goda minnen av. Inte bara som en slitvarg på innermittfältet, utan också som målskytt. Jag tror att det var under hans sista säsong i Lazio, det var en del mål han gjorde då. Dessutom var det matchavgörande mål, många i slutminuterna.
Men som sagt, mest minns man honom för hans defensiva jobb, precis som alla andra jordfräsar. Under hösten 2001 skadade han sig, och kom inte tillbaka förrän mitten av våren det följande året. Han byttes in en bit in i andra halvlek mot Lecce. Publiken applåderade kopiöst. Trots att skälet som hade hållit honom borta från fotbollsplanen i ett halvår var ett brutet ben, tvekade han inte att glidtackla sig in mot bollen i en klunga av både Lazio- och Leccespelare i sin första duell.
Simeone tvekade aldrig. Och det var detta som jag beundrade hos honom: Beslutsamheten.
Efter en andra sejour i Atletico Madrid, där han rundade av sin karriär som fotbollsspelare, var det tränaryrket som väntade.
Licensen är avklarad, och i dagarna läste jag att argentinska Estudiantes är klubben som han härnäst ska tillämpa sin fotbollsfilosofi i.
Diego Simeone tog aldrig ett riktigt farväl till Lazio, för han lovade att komma tillbaka som tränare en vacker dag.
Och om karriären som tränare går bra, kanske det inte dröjer alltför länge innan våra vägar möts igen.
Vi är många som väntar.
skrivet av Anonym vid 12:36
4 Kommentarer:
Kan du definera vad du menar med fantastiskt? Tongivande spelare när United vann trippeln? Ytterligare fem PL-titlar? Målet mot Wimbledon? Vad är fantastiskt? Vem är fantastisk?
Fantastisk är ett ajektiv som jag förknippar med världspelare. Och världsspelare är för mig endast ett fåtal, världsspelare är sådana som spelar på en mycket hög nivå under flera år, spelare som ständigt nämns i samband med t.ex. Guldbollen.
Visserligen var David Beckham väldigt bra under den tiden, men ur ett större perspektiv var det bara just då.
Jag vill fortfarande ha exempel på vem som är fantastisk? Det kan inte finnas många som går in i kategorin ständigt nämns i samband med t ex Guldbollen. Shevchenko har ju varit väldigt bra under väldigt många år men vilka utöver honom? Lamprad har bara varit utstanding i kanske 2-3 säsonger, räcker det? Likaså Ronaldinho, han var väl knappt ens ordinarie under åren i Paris Saint-Germain?
Beckham var väl väldigt bra under hela sin ordinarie tid i Man United? Det är väl först i Real han hamnat lite på dekis.
Rivaldo, Del Piero, Raul osv. var spelare som jag ansåg som fantastiska. De levererade på topp under många år och var därmed kontinuerligt med i snacket kring Guldbollen t.ex.
Beckham var en bidragande orsak till trippeln 99, och presterade bra under en lång tid, men jag anser ändå att han låg snäppet under de spelarna som jag drog upp som exempel under den tiden.
Så - Beckham var jävligt bra då, men inte lika bra som dem som jag ansåg vara exceptionella, trots att media gärna ville lyfta honom än högre mot skyarna. Och det var det som jag störde mig på.
Skicka en kommentar
<< Home