Högeryttrar.

Minns ni guldåren med Cragnotti, minns ni Sergio Conceicao.
Högeryttrar som levererar på rätt sätt. Som kan avancera framåt, skapa bredd, komma med inlägg; som verkligen kan tillföra en ytterliggare dimension till anfallsspelet.
Conceicao var en av dessa högeryttrar. Under tiden i Lazio var han förmodligen en av de absolut främsta i världen på sin position. Efter att han hamnade i Parma blev han dessvärre sig aldrig mer lik.
Karel Poborsky, däremot, fortsatte att leverera efter tiden i Lazio. Snygg chipp i EM96, därefter ut på karriär i Europa, hamnade i Lazio efter att luckan som den tidigare nämnde portugisen lämnade efter sig blev större än man hade förväntat sig.
Började bra, sen lite trevande, och till sist riktigt bra igen. Men det blev ingen förlängning av kontraktet. Tjecken flyttade tillbaka till sitt hemland och Sparta Prag där han, till skillnad mot Conceicao, nästintill toppade sin karriär rent spelmässigt.
Därpå hade Lazio ånyo ingen högerytter. Castroman testade lite, Fiore likaså - men det var ingen som kunde axla rollen på rätt sätt. Sen anlände Filippini vilket jag inte ens tänker uttala mig om.
Valon Behrami blev slutligen tillskottet som täppte till luckan och som därmed kunde se till att den traditionella högeryttern åter var en del av Lazios startuppställning.
Vad jag vill säga är att jag alltid har haft ett gott öga för högeryttrar. När jag själv spelade boll var det högerflanken som jag huserade på, och när jag dessutom fastnade för Lazio under den tiden då Conceicao uträttade underverk på högerkanten är det inte särskilt konstigt att jag gärna ser en fartfylld högerflank. Och sen finns ju Massimo Oddo som tillför dynamik som bara han kan.
Jag är med andra ord riktigt nöjd.