Rättvisa utan rättvisa.

Då var åklagarens begäran kungjord.
Varför femton minuspoäng i Serie B, då är det nästan bättre att degraderas till Serie C1 utan minuspoäng! Men det är inte åklagarens begäran som jag irriterar mig på, det är i stället hur hela denna rättegång går till. Upplägget att man ska bevisa sin oskyldighet i stället för att åklagaren ska bevisa ens skyldighet ter sig för mig smått ologiskt. Speciellt när det inte finns några bevis åt något håll. Sju månader av telefonavlyssningar, som i de flesta fall man inte kan få ut något konkret av, är bara en bråkdel av den tid som detta mygel inom den italienska fotbollen har fortgått. De anklagade klubbarna och personligheterna är även dem bara en bråkdel av alla myglare.
Och rättegångens tillvägagångssätt - Giraudo förhördes i tio minuter, Mazzini i femton… vafan är det för rättegång?! Adderar man detta till att man måste bevisa sin egen oskyldighet, kan man inte annat än dra slutsatsen att domaren redan har bestämt sig, subjektivitet i allra högsta grad. Och detta ska ses som legitimt…?
I och med att denna skandal blossade upp hade man i alla fall lite hopp om att man skulle rensa upp i träsket på ett grundligt och rättvist sätt. I stället för att förändra systemet delar man bara ut lite avstängningar och degraderingar åt höger och vänster. Moggi, till exempel, riskerar fem år avstängning från fotbollen och lite böter - vafan är det för skit?!
En korrupt domstol som utreder ett korrupt system, de anklagade har inget att säga för inga rättsliga grunder gäller. Leif Silbersky skulle inte klara av det hela bättre än mig i detta fallet, för en juristutbildning är inget värt.
Om denna rättegång skulle ske på trovärdiga grunder skulle jag acceptera den stundande domen, men så som saker ter sig i dagsläget finns det bara ett ord: oacceptabelt.
Det skulle inte förvåna mig om utredningen kring GEA går åt helvete även den. Trots utpressningar, dödshot, ekonomiskt svindleri och allt annat som Alessandro Moggi har stått för.
Det värsta av allt är vilket otroligt svek detta är mot alla passionerade anhängare av il calcio. Juventus må vara den enda klubben som man objektivt kan säga verkligen är skyldig, och spelare och ledning kommer att gå - men vem bryr sig om supportrarna som har tvingats leva i en lögn, och som nu ligger i rännstenen, vad är deras brott?
Laziosupportrarna, som har varit med om en ordentlig bergochdalbana och spelarna som har stått för en mastodontinsats både på och vid sidan av planen, vad blir det av dem? Och är det ens säkert att Claudio Lotito har fifflat?
Fiorentinasupportrarna, som för några år sedan grät över sin klubbs öde på grund av en idiotisk president men som lyckades ta sig tillbaka med bravur - är dem verkligen förtjänta av att få uppleva allt ånyo?
Och Milan, Moggi drar ner Juve i skiten rejält medan Galliani och Berlusconi, som även dem lär ha fifflat rätt hårt, kommer lindrigast undan av alla.
Till sist Franco Sensi, hur mycket lär inte han ha fifflat genom åren om nu Delle Valle, Lotito, Galliani och Moggi har gjort det?
Alldeles får få fall uppmärksammas och tiden för att utreda dem är för kort, därtill sker det hela på tvivelaktiga grunder. Och så säger de att den italienska fotbollen kommer att må bättre av det här - i längden?
Andra säger att det är omöjligt att straffa alla som egentligen ska straffas, att man får utgå från det man har. Må så vara. Men tar man då hänsyn till all den smärta och orättvisa som snedbelastningen av de slutgiltiga domarna skapar, de kanske snarare rent av stjälper il calcio - i längden?