Imorgon. Och framöver.

I morgon smäller det. Jag börjar bli lite pirrig. Inte direkt för hur säsongspremiären kommer att gå, utan snarare för att den just drar i gång; Serie A är här igen. Och jag älskar det.
Om det inte vore för de elva minuspoängen och att mittlåset egentligen inte är mer än gångbart, så skulle Lazio enligt mig ha potential att slåss om Champions League-plats. Lätt.
Men nu är vi som sagt inte där. Att starta på elva minuspoäng är tufft mentalt, speciellt om inte vinsterna skulle trilla in i den takt som man kan förvänta sig.
Men för mig gör det inget om Lazio inte slutar på en topplacering, för mig handlar denna Lazioupplaga om alla intressanta spelare och hur de kan dra fördel av varandras egenskaper.
Högerkanten är helt enormt fantastisk. Oddo, Foggia, Behrami och sen kanske en djupledslöpande Rocchi som letar sig ut mot kanten emellanåt. Vänsterkanten är inte lika bra, men Mauri gillar jag skarpt.
Sen har vi Ledesma som kan bli riktigt grym när han kommer i gång. Assisten och frisparksmålet mot Anderlecht var majestätiska. Makinwa kommer jag också att hålla ett extra öga på.
För mig är dock den mest intressanta Pandev. Kommer han att blomma ut på allvar för att inta den fantasistaroll som jag så gärna vill att han intar. Lazio har saknat en fantasista länge, och jag behöver en nu. Det är först då som fotbollen blir fullständig, det är först då saker och ting helt och hållet faller på plats.