Dejan och Diego.

Jag tänkte börja med att kopiera lite från Football Italia.

Inter midfielder Dejan Stankovic is ready to sign a new contract. “I want to end my career here,” he stated.
The 28-year-old has been excellent for Inter this term since he was switched to a more central position and is ready to commit his future to the San Siro giants, seeing as his present deal expires in 2008.
“Those who say that my future depends on [boss Roberto] Mancini are not speaking the truth, but generally false things are written about these matters,” he stated.
“These are all things we discuss among ourselves, with our managers and those who take care of these jobs.”
“I hope to finish my career at Inter and sign a contract for life. I can tell you I’m 100 per cent sure that I am staying here.”
“If Inter want, I’ll sign in front of all of you now for the next 10 years,” added the former Lazio man. “But right now it’s more important to look at Inter rather than mine or Mancini’s contract.”

Nu till min fundering: Jag vet att det är svårt att vara en klubb trogen karriären ut med agenter och presidenter som kommer med olika avgörande locktoner och hot med jämna mellanrum, men varför säga de ovanstående orden varje gång.
“I hope to finish my career at Inter and sign a contract for life. I can tell you I’m 100 per cent sure that I am staying here.”
Nej, ingen är säker på vart man hamnar, och Deki är en av dem som verkligen kan intyga det faktumet. Så varför komma med dessa ord, ord man inte kan hålla, ord som har urholkats, ord som i slutändan bara upprör.
Jag förstår inte.

Till sist:

I våras tillägnade jag Diego Simeone ett inlägg som handlade om att han kanske någon gång skulle bli vår näste tränare. Simeone hade dessförinnan snackat mycket om att starta en tränarkarriär och vid något tillfälle få äran att bossa över sitt Lazio.
Han skaffade sig sin tränarlicens. Han tog över Estudiantes i argentinska högstadivisionen. Häromdagen vann han vårmästerskapet, vilket var Estudiantes första på tjugotre år.
Efteråt samtalade han med journalisterna lite grand. Han yttrade sig i slentrianmässiga ord som “stort”, “lycka” och så vidare.
Samt: “Just nu vill jag bara glädja mig över bragden, men förr eller senare kommer jag att börja coacha i Europa, och jag är säker på att ni en dag kommer få se mig på Laziobänken.”
Om några år, om några år...