Det kommer inte hända någonting

Derbyt på Sicilien slutade med att en polisman dog. Ingen är egentligen förvånad. Den spiral av våld och negligering som påbörjades för över tjugo år sedan i Italien, nådde förra veckan en ny bottennotering.
Och givetvis i dubbelmoralens mecka är man upprörd och hytter med nävarna.
Det är klubbarnas fel! ropar förbundet.
Det är förbundets fel! ropar klubbarna.
Till och med herr Prodi kommenterar det hela och säger att nu måste allt få ett slut.
Jag vill inte vara negativismens fader, men jag tror att problemen bara börjat.
Det handlar inte om nägon jävla hämd för G8 eller stökiga busar. Det handlar om pengar och makt och där skiljer sig de italienska kurvorna väldigt lite från det italienska samhället, eller för den delen organisationer i de sydligare regionerna.
I en slags överslätande och nonchalerande gest gav flera klubbar sina curvor affärsmöjligheter för flera år sedan.
De tog den, de växte och blev en maktfaktor. En maktfaktor med våldet som bas och hotet som instrument. Idag förfäras man över situationen. En situation man själva skapat.
Av någon anledningen kommer jag tänka på maradona. När han återvände till Neapel och fick frågan om Pantanis död. Maradona sa:
- Pantani hyllades som en kung. Men han dog ensam. Vi är alla skyldiga. Du, du och jag. Alla ska vi bära den skulden.
I Italien är alla skyldiga.
Men ingen vill bära skulden.