Napoli per tutti.

I Napoli spelade Kalle Corneliusson med tröja nummer tio för nåt år sen. I Italien - och i resten av världen för den delen - är klubben kult, även om man så må hata laget. Napoli har en anrik sentida historia; att spela i Napoli är att föra vidare Maradonas arv.
Och vem vill inte det.
Det har varit ofta de senaste månaderna som man har läst om hur Neapelklubben har signerat spelare som egentligen hör hemma i Serie A, senast Paolo Cannavaro (förvisso född i staden, men ändå).
Kollar man in Napoliredaktionens Silly Season-artikel på SF ser man att det definitivt inte är en modest attraktionskraft som klubben har turen att inneha. Francesco Lodi, Tomas Locatelli och Franco Brienza är inga obekanta namn.
Och detta fascineras jag av - hur en massa spelare kliver ner en division för att få spela för Napoli, hur angelägna alla är om att få äran att vara med om att föra upp klubben till toppdivisionen igen, hur gärna de vill skriva in sig i de napolitanska historieböckerna.
Men det är också i denna fascination som den stora frågeställningen träder fram. Vilka klubbar i Italien kan mäta sig med Napoli när det gäller attraktionskraft. Milan, Inter och Juventus torde kunna locka ner spelare till de nedre divisionerna, och för Milan samt Juventus - speciellt för Juventus - är det i dessa dagar en ytterst relevant egenskap att besitta.
Till Lazio, Roma och Fiorentina - det vill säga de tre klubbarna där bakom - ställer jag mig dock tveksam. Förutom att fanbasen är mindre har inte dessa klubbar samma bombastiska utstrålning. Tyvärr. Inte i mina ögon.
Och det är ju förstås synd, i synnerhet för Lazio och Fiorentina av samma skäl som för Juventus och Milan.