”Han ska fan ut!”

Somliga saker gör mig mindre irriterad och somliga saker gör mig mer irriterad. Förlusten igår kväll plågade mig konstigt nog inte ett dugg, men däremot allt förbannat tjat om stackars Ibra som har domarna emot sig.
Simon Bank (ursäkta svordomen) beskrev händelsen som ”Horribel” och överallt i svenska medier läser man om hur särbehandlad han blir. Italienska medier är något klokare och säger att det inte var feldömt av Rocchi. Sorpresa.
Jag avskyr det här gulligullet.

Jag hörde honom aldrig blåsa och sparkade bollen. Det hade jag aldrig gjort om jag hört honom”, säger Ibra i SportExpressen.
”Total brist på känsla av domare Rocchi”, skriver Inters SF-redaktion.
”Patetiskt av domaren”, säger Olof Lundh på Fotbollskanalen.

Var ska man börja?
Fotboll: Två lag ställer upp mot varandra med elva spelare i varje lag. Poängen med spelet är att man ska sparka en boll in i motståndarnas mål.
Det är på den här nivån diskussionen ligger, i alla fall nästan. Mer solklar utvisning får man leta efter. Första varningen tänker jag inte ens nämna. Eller det tänker jag visst det; hård tackling i ryggen utan chans att vinna boll. Gult kort? Ja.
Om Ibra varken hörde eller såg att han blev avblåst/avvinkad för offside, är det då någon fotbollsförståndig människa som tror att han hade dunkat till bollen så hårt och demonstrativt han bara kunnat till motsatt sidlinje? Ifrån en position långt ute på kanten i ett bra anfallsläge? Nej, då hade han tagit emot bollen och försökt göra något av den.
”Jag hörde honom aldrig blåsa och sparkade bollen. Det hade jag aldrig gjort om jag hört honom”.
Nej, Ibra. Tvärtom.
Sammanfattning: Mister Ibrahimovic hör/ser att han blivit avblåst/avvinkad och skjuter, efter avblåsning, demonstrativt iväg bollen så långt han orkar. Gult kort? Hell yeah.
Sen allt det här snacket om att han inte ens var offside, vad fan spelar det för roll? Det är väl för fan inte det som är grejen? För att citera mig själv igår: ”Han ska fan ut!”.