Paradoxen Lazio där Lotito blir näste store president?
Det kom ner tre män i fina kostymer. I samlad trupp gick de fram till glaset på Tribuna Trevere och sedan satte de upp banderollerna.
"Det finns bara en president i Rom" "Tack Lotito" var budskapen. Och att banderollerna var beställda av presidenten själv var det ingen som betvivlade.
Claudio Lotito är lite av ett fenomen.
Det finns vissa helt vansinniga drag i hans person, ögonblick då hans ögon liksom darrar och han tappar fotfästet fullständigt och börjar skälla på allt och alla.
Hur denne man lyckats få ihop det lag som idag är Serie A:s mesta överraskning förstår jag fortfarande inte.
Delio Rossi som är en lugn och sympatisk man är precis en sådan person som för längesedan borde ha insett att Claudio Lotito faktiskt ibland är på gränsen till galen.
Att det behövs en galenpanna för att städa i leden och få bort vissa andra tokstollar på läktarna och i kulisserna i inget att säga om, men paradoxen är att Lotito nu faktiskt kan bli Lazios räddning.
Eller vad sägs om följande scenario:
-Lazio går till Champions League
- Det lag som idag anses vara ett av de mest lovande lagen i Europa utsätts för ett köprally av sällan skådat slag.
9 presidenter av 10 hade cashat in.
De hade sålt spelare på väg upp i karriären, tagit ett hundår i CL för att kunna få lite lugn och ro i bokföringen.
Jag tror inte Claudio Lotito gör så. Helt enkelt för att han inte är en sådan person.
Jag tror att han kommer vara stenhård i förhandlingarna, kräva överpriser och skälla ut spekulanter, spelare och press offentligt och skapa sådan press på köpare att man antingen kommer få spelare från Lazio genom att vara än mer galen eller genom att betala överpriser. Och ingen är mer galnare än Lotito( möjligtvis Zamparini).
Jag tror alltså att den lille man som har vissa drag av personlighetsklyvning kan vara vår näste store president.
Om jag gillar det eller inte är ointressant.
Lotito är galen.
Men klubben han äger har en tradition av fullständigt vansinne, vilket gör det hela fullt normalt.
"Det finns bara en president i Rom" "Tack Lotito" var budskapen. Och att banderollerna var beställda av presidenten själv var det ingen som betvivlade.
Claudio Lotito är lite av ett fenomen.
Det finns vissa helt vansinniga drag i hans person, ögonblick då hans ögon liksom darrar och han tappar fotfästet fullständigt och börjar skälla på allt och alla.
Hur denne man lyckats få ihop det lag som idag är Serie A:s mesta överraskning förstår jag fortfarande inte.
Delio Rossi som är en lugn och sympatisk man är precis en sådan person som för längesedan borde ha insett att Claudio Lotito faktiskt ibland är på gränsen till galen.
Att det behövs en galenpanna för att städa i leden och få bort vissa andra tokstollar på läktarna och i kulisserna i inget att säga om, men paradoxen är att Lotito nu faktiskt kan bli Lazios räddning.
Eller vad sägs om följande scenario:
-Lazio går till Champions League
- Det lag som idag anses vara ett av de mest lovande lagen i Europa utsätts för ett köprally av sällan skådat slag.
9 presidenter av 10 hade cashat in.
De hade sålt spelare på väg upp i karriären, tagit ett hundår i CL för att kunna få lite lugn och ro i bokföringen.
Jag tror inte Claudio Lotito gör så. Helt enkelt för att han inte är en sådan person.
Jag tror att han kommer vara stenhård i förhandlingarna, kräva överpriser och skälla ut spekulanter, spelare och press offentligt och skapa sådan press på köpare att man antingen kommer få spelare från Lazio genom att vara än mer galen eller genom att betala överpriser. Och ingen är mer galnare än Lotito( möjligtvis Zamparini).
Jag tror alltså att den lille man som har vissa drag av personlighetsklyvning kan vara vår näste store president.
Om jag gillar det eller inte är ointressant.
Lotito är galen.
Men klubben han äger har en tradition av fullständigt vansinne, vilket gör det hela fullt normalt.
skrivet av Lerneby vid 10:21
3 Kommentarer:
Fan så bra ni skriver här i bloggen, jag är inte Lazio-supporter men älskar de här inläggen. Om historien med kostymnissarna är sann så är den för bra för att vara sann. Det är den sköna galenskapen jag uppskattar allra mest med Italien.
Förvånar mig inte ett dugg att det är Lotito som har satt upp banderollerna på långsidan. När det gäller absurda grejer känns dem ändå naturliga då Lotito är involverad.
Jag har det från en VÄLDIGT säker källa:)/Lerneby
Skicka en kommentar
<< Home