Vi går framåt som myran som bygger sitt hem på förstärkt betong

Claudio Lotito må vara en av Roms mest hatade människor, men i detta uttalandet har han summerat årets Lazio. För visst är det så att Lazio, med en minimal budget, en - om mycket lovande och utvecklingsbar - trupp som i många avseenden saknar de världsstjärnor vi tidigare såg i Lazio inlett bygget av en ny storhetsperiod. Lazio modell 2007 må vara ett mindre namnkunnigt lag än under Cragnottieran, men det var länge sedan man såg Laziospelarna spela med så mycket hjärta. Hade det inte varit för minuspoäng och förlorade matcher i inledningen av säsongen, hade vi mycket väl kunnat utmanat Roma om andra platsen.

Men nu är det inte Lotito som ska hyllas, utan istället myrstackens arkitket - Delio Rossi - som ska hyllas. Jag vet att det är tidigt än, och att mycket kan - och troligen kommer - hända innan säsongen är slut. Men oavsett vad som händer, så måste man onekligen hylla Rossi, som trots allt strul runt klubben med hot om nedflyttning, köprykten och allt trassel med Irriducibili lyckats fått spelarna att koncentera sig på fotbollen. Det är verkligen beundransvärt hur denne man lyckats få alla spelarna att dra åt ett håll, och visa - återigen - att man med hjälp av en jävla massa jävla anamma kan nå långt, fruktansvärt långt.

En annan sak som slagt mig är hur lite Massimo Oddo saknats sedan han lämnade oss för Milan. För i ärligthetens namn, vem saknar Oddo och hans gnäll om att få lämna klubben? Ja, inte jag i alla fall, speciellt inte när man tittar lite närmare på tabellen. Sedan Oddo lämnade klubben den 23 januari 2007, har Lazio släppt in blott tre mål på sju matcher och nållit nollan i fyra av dessa matcher. Onekligen ett bevis på att ingen spelare är större än laget...
Sa du Massimo Oddo???

Myrorna stretar nu vidare, och nästa match mot Empoli kommer att bli hyperintressant, och tack och lov ska matchen visas på TV. Tack för det Tv 4 SportExpressen...