Med Sandro i minnet.

För några år sedan på LazioFevers forum lade en medlem upp två videoklipp. Ett av dem var en hyllning till Cesars trollerikonster, det andra klippet var tillägnat Alessandro Nesta.
Genom åren har det kommit fram mängder med enormt duktiga försvarare; brytningssäkra, hårdföra, orubbliga och nästintill hundraprocentiga.
För vissa är/var elegans också ett nyckelord. Fläckfriheten i alla ageranden kan/kunde nästan blända publiken.
Men Alessandro Nesta har tagit det ett steg längre.
Jag minns hur Sandro gjorde allting så snyggt, inga brytningar var fula, ingenting såg svårt ut, inga chansningar – Sandro liksom dansade fram. Han nästan smekte bort bollen från motståndarna. Som om han trippade på tå och erövrade bollen som en ballettdansör i ett sådant där svanhopp eller vad det kallas.
När Milan ställdes mot Bayern München häromveckan i Champions League såg jag det igen.
Alessandro Nesta är en dansör. Allting koreograferat in i minsta detalj. Rakryggat, fast blick, bestämda men samtidigt eleganta steg.
Om det är någon som vet hur man förmedlar det defensiva spelet som konstform så är det Sandro.
Och om det är någon som jag åter vill se i Laziotröjan så är det… Sandro.